Varje onsdag och lördag är det marknad i Cascais. Från tidigt i ottan kan man gå och handla purfärsk fisk, blommor, frukt och grönsaker. Det är många år sedan jag var där sist. Tyvärr var också detta nöje någonting jag tappade bort i mitt helstressade tidigare liv. Så, ännu en gång – vilken tur jag blev arbetslös! 
Och vilka emotionella problem kommer inte detta nygamla inköpssätt att lösa för mig! Jag lider av lite konstiga saker, som psykologerna förmodligen har ett namn på. Under en lång period var jag nämligen tvungen att handla tre stycken av allting. Tre tomater, tre glassar, tre flaskor brännvin, osv. Ni kan ju förstå vilka problem – tre glassar hinner ju smälta! Jag tvångsinförde då siffran ett i mina inköp och sparade in ganska mycket pengar på detta kloka beslut. 
Men siffran tre visade sig vara otursförföljd. Så för att komma bort från detta idiotiska beteende byttes den ut mot alla jämna nummer och siffran ett fick finnas kvar. Så i plockdiskarna handlar jag tex. 8 tomater, 6 päron och ett blomlkålshuvud. Men nu då på marknaden kan jag utan eftertanke beställa: 1 kg av de där, ett halvt kg av sådant och jag står och pratar lite med grönsakstanterna. Vilken befrielse! Färsk mat är verkligen min grej!
Mina stora problem började när IKEA öppnade sin matbutik. Samtidigt öppnade en tyska en butik i Estoril med biologiskt odlade grönsaker och en massa roliga linser och bönor i tyska förpackningar. I mitt skafferi, som var alfabetiskt ordnat, blev det total kaos. Gula ärtor, tex, skall de stå under G som gul, Ä som i ärtor eller under E som i Erbsen (tyska) eller Ervilhas (portugisiska) Eller P som i engelska, för några av tyskans varor har engelska etiketter. Det fick bli E eftersom det var i majoritet, men åh, nej, så jobbigt allting plötsligt blev.
Det var Teresa som kom på den strålande idén med att ordna allting i färgordning. Så det har blivit hennes jobb att hålla ordning i skafferiet. Den enda som har haft full förståelse för mina tvångstankar var Görel. Men hon finns inte längre här hos oss och jag saknar henne jätteofta. Jag hoppas hon är fri från allt sådant nu.
Mina tvångstankar är ingenting mot hennes. Jag tror egentligen inte att döden är svart och dyster. Jag skulle vilja sätta vit färg på döden, befrielsens färg. Det är vi som är kvar som måste leva med saknaden och ensamheten. Just därför har jag bestämt mig för att försöka göra resten av livet till så stor skillnad från döden som möjligt.Alla bläckfiskar är inte snygga
PS. Notera att jag lagt in sex bilder. Sex är ett jämnt tal och det är delbart med tre. Alltså känner jag mig kurerad! Från och med nu tänker jag helt ägna mig åt sex!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar