Det finns ett ljus i varje tunnel!

Palineffekten är förbi, läser jag i amerikanska tidningar!

Jag läser också att hela den effekten verkar ha kommit från redan övertygade republikaner, som sett en ny frisk fläkt i vicepresidentkandidaten. Stödet har alltså inte kommit från vita kvinnor som ännu inte tagit ställning! Vilket då basunerats ut och gjort bla mig på väldigt dåligt humör.

Detta skriver New York Times idag och igår tog kvinnoorganisationen NOW med en halv miljon medlemmar ställning i presidentvalet. För det demokratiska partiet. De anser att utnämningen av Palin gjort saken mycket angelägen och är förskräckta över hennes ställningstaganden.

Financial Times skriver att Palin varit ett ”opportunistiskt val av McCain enbart för att vinna valet. Den effekten har redan mattats”. Så nu sitter John McCain där med en Barbiedocka vid sin sida och kampanjledningen får anstränga sig för att hon inte skall bli utsatt för att besvara frågor.

När kampanjledningen tvingades fokusera på att skydda Palin, så släppte man tyglarna om McCain för ett ögonblick. Det räckte för att han skulle visa sitt rätta jag. Plötsligt verkar han tala utan att tänka alls. Oregisserad och utan script vet han inte så mycket. Tex när han blev intervjuad av en spansk journalist igår och fick frågan om han var beredd på ett möte med Spaniens premiärminister, Zapatero. Svaret blev ”Jag kommer att möta de ledare som är våra vänner och som vill samarbeta med USA.” Reportern upprepade frågan tre gånger och fick samma svar. Då säger reportern: Men jag pratar om Spanien – Europa – Spaniens regeringschef, skulle ni vilja träffa honom? McCain svarar: ”Jag kommer att träffa vilken ledare som helst som har samma principer och filosofi som vi har: mänsklliga rättigheter, demokrati och frihet. De som inte har detta kommer jag att konfrontera” Tror han att NATO-allierade Spanien ligger i Sydamerika?

I måndags, då börserna rasade ordentligt och media fokuserade på den största ekonomiska krisen kanske någonsin, då går McCain ut och säger att USA:s ekonomi i grunden är solid. När någon insett övertrampet går han genast ut och ändrar sig: Äsch, jag menade ju inte ekonomin! Jag menade ju de amerikanska arbetarna, som han beskrev som "the backbone of the economy"(!?!)

Nej, ni mäktiga gubbar som utsåg de här två marionettdockorna till era representanter och genom vilka ni tänkt styra hela USA, ni gjorde en grov miss vid intagningsprovet: Ni satsade inte på två skådespelare den här gången - ni satsade på två statister!

Nu skiter jag i det här. Amerikanarna får sköta sitt val själva. Jag skall börja fotografera igen. Men det är skönt att få veta, att folk i USA inte är så lättlurade som jag för några dagar sedan trodde. Även i de märkligaste själar brinner ett ljus.