Och hur gick det då för tandläkaren?

Det är sälllan numera att jag tycker roliga historier är riktigt roliga. Men den här känns värd att berätta.

Mari har just flyttat upp till Stora Staden. Dagens projekt handlar om att hitta en ny tandläkare. I väntrummet läser hon på tandläkarens diplom: Dr. Mårten Månsson! Jag hade ju en klasskompis som hette så, kan det vara han? Hon funderar över om man verkligen heter Månsson här uppe, eller om det är ett typiskt skånskt namn men blir avbruten av sköterskan som kallar på henne: Ja, varsågod då Fru Jönsson. Fröken, svarar Mari, men får en riktigt underlig blick av den unga piffiga sköterskan.

Mottagningsrummet är målat i kritvitt. På väggarna hänger litografier i starka färger utan något genomgående tema. Möblerna är funkigt moderna och hela rummet skriker av mindevärdeskomplex. Bakom en stor skärm sitter en liten gråhårig man med stor mage. Vilken tur då, tänker Mari, det var skönt att det inte är min gamla klasskompis.

Tjena! Säger tandläkaren utan att lyfta blicken från skärmen.

Mari: Goddau, tannlaekare Månnsonn, mitt namn e Marri Jönssonn å jau haur jusst flyttat hit från Lilla Staun!
Mårten: Har'u! Jag menar – haur du, ja vettu, jau kommår osså ifraun Lilla Staun!
Mari: Geör du! Ja jau tyckte neog ja kände igen ditt namn. Gick deu peå Lilla Staudens Gimnausium osså, 1973 – 1976?
Mårten: Jamenvisst gjeorde jau de! Men jau e ente helt säker peå att jau kommår iheåg daj – Ei vilket emne undervisade deu?

Vi vet inte riktigt hur det gick för tandläkaren - mer än att han lever väldigt, väldigt farligt...