Nytta med nöje!

Vi har börjat meditera! Det är jag och Teresa tillsammans med hennes engelskalärare , som tidigare bott flera år i Asien. Det tar några månader att lära sig. Vi har hållt på två gånger i veckan sedan i februari och nu börjar det hända saker.

Teresa, som haft sömnsvårigheter i flera år, har plötsligt blivit mycket bättre. Hon använder teknikerna vi lär oss för att få kontroll över tankar som gärna dyker upp vid insomningsögonblicket. För mig har min redan flummiga hjärna fått nya vingar. Idén med meditation är att separera kroppen från hjärnan eller tankarna. Vi sitter med korslagda ben så stilla det går. Efter ett tag känns kroppen som en stor cementklump och bara tankarna rör sig. Och andningen. Vi koncentrerar oss på andningen. In och utandningen skall vara lika långa. Som nybörjare fick vi inget mantra. Vi räknade istället. För mig passade siffran tio alldeles utmärkt. Inandning – ett, två, två, tre .... tio jag håller lite på toppen av inandningen innan jag släpper ut luften ett, två, tre ...tio där håller jag en liten paus innan jag andas in igen. Pauserna är viktiga, för det är i topp och bottenläget som tankarna står mest stilla. Ett knep är att använda magmusklerna för att pressa ut luften. När man efter bottenpausen släpper magmusklerna får man en naturlig inandning som börjar långt ner i lungorna. På så sätt gör man av med mindre engergi för inandningen och syreintaget blir högre.

Man skall försöka att tänka på ingenting och koncentrera sig på sin räkning. Men tankarna flyger omkring okontrollerat under de första åtminstone 10 minuterna. Det gör ingenting, låt dem flyga! Men försök att inte tappa räkningen och andningsrytmen. Det låter tråkigt men rätt mycket saker kan börja hända. Okontrollerad gråt eller skratt. I min flummiga hjärna det senaste.

Jag har aldrig varit bra på droger. När folk omkring mig suttit och skrattat sig fördärvade över ingenting eller något riktigt fånigt, så har jag suttit och skakat av rädsla. Istället har jag märkt att om jag är tillsammans med folk som röker på, så kommer de liksom ner på min nivå, till mitt naturliga sinnestillstånd.

Kanske just därför passar meditation mig alldeles utmärkt! För två veckor sedan fick jag mitt första mantra. Vad som hade hänt var att jag i mitt höga tillstånd inte lyckades räkna talen i rätt ordning. Av någon anledning så brast det fullständigt för mig varje gång jag kom till siffran nio och jag la mig dubbelvikt över mina insomnade ben och skrattade okontrollerat. Naturligtvis fördärvade jag för de andra. Nåja, till nästa möte fick jag mitt första mantra. Det skall man egentligen inte avslöja, men det har redan blivit obrukbart det också. I två veckor har jag utan problem koncentrerat mig på ”Jag är inte mina tankar” Så, där sitter jag alltså och flyger omkring i det blå och andas lugnt till mitt mantra. Så dyker det upp en älg på toppen av inandningen och säger på norska: ”Jeg er dine tanker” Stick iväg, dumma älg, säger jag. Men det gör han inte, han tar istället över. Jeg er dine tanker, jeg er dine tanker... Jag börjar räkna istället. Då tar älgen på sig en liten hatt och börjar göra fåniga miner, räcker ut tungan och dyker upp i varje topp och bottenläge i min andning. Varje gång med en ny hatt! Det slutar naturligtvis i katastrof igen och jag knäcker mig fullständigt åt denna fåniga älg som pratar norska.

Undrar vilket mitt nya mantra blir...

PS. Bilderna är på våra nya amerikanska vänner, Gregg och Dianne, som var på besök under påskhelgen. Alla rutinerade mediterare!

Min roll som vågmästare.

~~~Marsvågen~~~

Jag har tappat lite fokus på tillvaron. Min tanke med att skriva på den här bloggen var att göra lite blandade reportage om livet i allmänhet i Portugal. Men jag har blivit trött. Jag blir trött när jag hör ordet ”demokrati”. För att demokratin skall kunna fungera krävs aktiva medborgare. Men medborgarna har blivit trötta. Många har säkert bättre koll på vad Paris Hilton hade på sig förra lördagen än hur valet i USA utveckar sig. Vilket ju berör hela världen...

Varför har vi blivit så trötta på politik? Vad är det för personer vi röstar fram? Är det en samling psykopater och exhibitionister, som bara vill vara med i TV eller smutskasta kollegor som valt ett annat politiskt parti? Varför skall vi ha olika partier när ändå inget längre representerar en ideologi?

I Portugal finns hur många politiska partier som helst. Inget av dem verkar göra någon nytta. Utom regeringspartiet förstås, som upptog alla nyhetskanalerna igår med den fantastiska nyheten om att man sänker momsen med 1 %. Jippie! Då kan vi ju konsumera mera! Så att jordens resurser tar slut lite snabbare! Härliga tider stundar! Man kommer förmodligen ganska snart höja inkomstskatten för att täcka motsvarande bortfall av statsintäkterna...

Portugal är en republik som kräver ett parlament och en premiärminister så klart. Men inte nog med det, här finns en president också som inte har särskilt mycket mer makt än vår kung. Han reser just nu omkring i Afrika och ler inför TV kamerorna och tar några käcka danssteg tillsammans med svarta kvinnor. Dessa spektakel kostar naturligtvis ohyggliga pengar. Och medborgarna betalar snällt sina skatter. Såklart! På ett eller annat vis. Att inte betala är ju olagligt.

Vad kan man som enskild medborgare göra för att protestera eller förändra? Finns det något alternativ till demokratin?

I just Portugals fall tror jag det kan vara en lösning att helt enkelt lägga ner hela skiten. Portugals flagga är grön och röd. Det gröna fältet representerar de bördiga fälten. Det röda representerar allt blod portuguiserna har fått spilla genom åren för att få behålla sina gröna fält. I de flesta fall genom krig med spanjorerna. När Portugal 1992 blev fullvärdiga medlemmar i EU fick man fantasisummor i bidrag för att bygga upp landets infrastruktur. Priset var att Portugal inte satsade på jordbruk. Portugal skulle bli en marknad för Frankrike och Spanien. Så blev det också. De största stormarknaderna (förutom då Lidl) ägs av framförallt spanska bolag. Delar av de gröna fälten har asfalterats, så man snabbt kan transportera varor från storlager på spanska sidan. Vad finns då kvar av Portugal med en sviktande nationalism och en falsk flagga? De gröna fälten finns kvar, men vi äter tomater och apelsiner som odlats på de spanska fälten. Konsumtion är grundstenen för att det fria ekonomiska systemet skall kunna fungera. Konsumtion har ersatt produktion. Man talar om en ekonomisk kris. Alla politiska partier är lika förvånade. Alla ägnar sitt fokus på att anklaga varandra. Ingen har en lösning.

Ingen utom jag så klart! Jag anser att Portugal bör upphöra som stat och bli en provins till Spanien. I praktiken har det redan hänt. Storföretag och banker har redan flyttat sina huvudkontor till Madrid. Jag har länge ensam protesterat genom att vägra köpa spanska varor. Men nu har jag upptäkt att många av grönsakerna som säljs på torghandeln kommer från Spanien. De också. Jag har gett upp! Kastat in handduken. Kapitulerat.

Följdfrågan blir naturligtvis om vi behöver självstyre inom Europa. Nationalismen är död, leve provinsialismen! Kanske vi kan få mer kostnadseffektiva stater som provinser? Och mindre korrupta???

Jag har i alla fall bestämt mig för att bli mästare på att fotografera vågor. Alltså vågmästare! Minst en gång i månaden skall jag fånga månadens våg!

Här några bilder från en frusen strand. Isblock som formar sig i sanden? Nejdå, det är bara skum från sista stormen, men visst ser det ut som is!


Och här ett bildbevis på att Portugal är en hoplappad stat som snart kommer att falla när det börjar blåsa igen. Den före detta stolta flaggan, som så skräckinjagande vajade på de stora fullriggarna på världens alla hav, sitter nu hjälplöst fasttejpad i en cementpelare på Portugals västligaste strand. Fönstret mot havet och Azorerna och mot den nya världen!