Que temporal! Està mau, Està frio, terrivel, terrivel!!!
Portugiserna är roliga. Vi har haft en helt fantastisk sommar ända in i början av december, då vi blev tvungna att leta fram strumpor och jackor! Så kommer första stormen och det gnälls i alla hörn. Sant är, att när det är kallt i Portugal – då är det kallt! Även inomhus.
Men är man uppvuxen i södra Sverige, där det börjar regna och blåsa redan i oktober och man vet att himlen kommer att vara grå varje dag ända till april, ja då får man nog en annan bild av väder.
Jag tycker om den grå färgen. I gråskalan kan man snabbt skifta mellan varma grå melankoliska färger till de dramatiska kalla, svarta, de skrämmande och olustiga. I gråskalan kan man uttrycka en sinnesstämning och även sätta ett mått på sina känslor. En film eller en dikt, med ett enda litet blyertsstreck skulle du kunna förmedla till mig vad just du känner när du läst dikten eller sett filmen och jag vet om den berört dig. Jag läste just en dikt som berörde mig:
Colorsby Ted Guhl
This morning the world was white
White sky, white land, white road.
Often I disappeared into white.
A little past noon the snow stopped;
Clear sky, black road, normal world,
And driving was upward toward blue,
Then over the peak and the grey fog,
Deep, and the grey road was all.
As night came,
Black mist froze on my windshield
And the black grief began.
Tonight, in the latest version of the
Familiar room -
I paint without colors.
Plötsligt känner jag mig väldigt svensk när jag försöker lösa mysteriet med de grå färgernas skala. Lagom är alltid bäst. Lite nyans hit och dit, men inte för mycket, usch och fy så farligt. Vilken tur att vi har färger! Vi måste få pensla in lite passion i varje svartvit bild! Så också i din bild, Ted. Tänk att få kladda dit en stor klick rött eller gult, ja vilken färg som helst! Med lite latinsk oordning...
Bilderna jag tog ute vid havet igår i full storm stödjer min teori. Det är nästan omöjligt att ta ett färgfotografi som blir helt grått. Det finns alltid någon liten färg som tränger sig på.
Tillbaka till verkligheten. Vad som inte står i gratiskursen i digital fotografi, som jag prenumererar på genom nätet är:
Hur tar man foton vid havet i storm och motvind utan att få saltvatten på linsen?
Hur håller man ett paraply med bara en hand utan att det vränger sig ut och in?
Och finns det något bra sätt att fotografera stormar utan att fördärva frisyren?
Det sista blir nog svårast att få ett bra svar på. Som tur är har vi en jättefin bastu på gymmet. Den heter Tylö...
Bilden är på Roger Waters och Nick Mason från Earls Court i London, 12 Maj i år och den är inte tagen av mig. Jag hade inte riktigt så bra plats, men jag var där. Jag hade faktiskt två platser, men Teresa blev stoppad av en portugisisk idiot till passpolis med klara nazistiska drag och som verkligen njöt av att stoppa henne vid utresan. En gammal ”court order” från Teresas mamma och ex-styvfar gjorde sig påmind om våra ex-liv, då ju England fortfarande ligger utanför Schengenavtalet om fria resor inom EU. Men nu har hon äntligen fyllt 18 och ingen kan såra oss längre!
Ljus till Görel. Fortsätt sova, och sov gott.
