Dia 25 de Abril

Den 25 April! Det är helgdag i Portugal. Vi firar revolutionen från 1974. Det finns säkert jättemånga historier att berätta om den portugisiska revolutionsdagen. Jag har, till min förvåning, inte hört särskilt många och på nyheterna kör man samma gamla reportage år efter år. Anledningen är förmodligen att portugiserna inte är särskilt stolta över utvecklignen i landet efter 1974. I vanligt tal hör man sällan ordet "revolutionsdagen" Man talar istället om före eller efter den "25 April". Wikipedia skriver hela sex rader om hela revolutionen:

” Sedan 28 maj 1926, då militären tagit makten i en militärkupp, hade Portugal levt i en fascistisk diktatur. Socialister och liberaler ville införa demokrati i landet. Revolutionen var näst intill oblodig då bara fyra människor dog. Genom att ge regimens soldater nejlikor övertygade de fredliga revolutionärerna och frihetskämparna soldaterna att inte skjuta. En vecka efter revolutionen firade folket sin frihet på 1 maj. I Lissabon hörde över 1 miljon människor revolutionens ledare Álvaro Cunhal och Mário Soares tala. En självförvaltning av ekonomin påbörjades, med flera tusen kollektiviseringar av industri och jordbruk. Den 25 april 1975 hölls det första fria valet. En annan viktig aspekt var att Portugal lämnade sina kolonier. Alla blev fria förutom Östtimor, som blev ockuperat av Indonesien 1975”.

Jag bestämde mig för att i år, precis som alla andra år, fira denna helgdag på mitt andra hem. Det heter Penha Longa och är golfklubben där jag varit medlem i sedan 1993. Jag kör som alla andra dagar ut mot Guincho. Idag är vågorna stora. Jag skriver ofta det men idag var de väldigt stora. Och breda. Säkert 200 meter breda. Det är surfarnas mardröm. De vill ha stora vågor som kommer lite från sidan. Så slipper de få hela vågen över sig. Och mycket riktigt. Vid hotell Muchaxo sitter de och surar. Det syns från väldigt långt håll hur sura de är. Nåja, det är inte roligt jämt. Efter att ha stannat och slängt veckans plast och plåtskräp vid återvinningssoptunnorna strax efter Guincho, känns verkligheten närmare igen och jag kommer på andra funderingar. Sedan jag laddat ner den fiffiga lilla bloggräknaren så vet jag, att 12 % av mina återkommande läsare kommer från USA och Australien!?! Jag får nog börja skriva på engelska ibland. Undrar vad de är för några? Hoppas de hör av sig.

Vi hade i varje fall en fantastisk golfrunda i förödande hetta! Jag spelade med några av mina portugisiska vänner och alla led vi av värmen. Värst lider Fernanda, trots att hon kommer från Goa i Indien. Till och med mitt vikingablod kokar mindre än hennes. Riktigt hett blev det på hål nummer 17, där jag var så här nära att göra hole-in-one! Så nära har jag aldrig vairt! Ni kan se nedslagsmärket 2,5 meter före flaggan. Bollen rullade lite för snabbt. Tog i hålkanten, ändrade riktning och stannade nästan 1 meter bakom. Alla skrek till och min puls gick upp i maximum. Som tur var satte jag birdieputten mitt i koppen och vi var alla ganska nöjda med att slippa dricka champagne i värmen. En varm dag som idag, då finns ingenting godare än ett stort glas isvatten!

Sverige – litet i EU men större än världen?

Här sitter jag i min lugna vrå och läser på DN om den fruktansvärda händelsen att importerade kläder innehåller det farliga ämnet Nonylfenol . Det är en kemikalie som bryts ned och som är ytterst giftigt för vattenlevande organismer. ” Flera av plaggen som är tillverkade inom EU har också höga halter, trots att det här är förbjudet att använda ämnet. Än viktigare är att EU beslutar att de regler som gäller för produktion inom unionen även ska gälla för produktion av varor som importeras hit. ”

Portugal har ännu inte hämtat sig från den miljöförstöring landet utsattes för innan inträdet i EU 1992, då flera europeiska lagar påtvingades landet. När lagarna väl trätt i kraft och Portugal tagit ett litet steg mot civilisering, då blev kostnaderna för klädtillverkning för höga. Sverige, som under 60, 70 och 80 talen varit en av Porugals större exportmarknader av konfektion, drog sig snabbt härifrån och vidare ut i världen, till nya tillverkningsländer med lägre löner och färre eller obefintliga miljölagar. Allt för att få nöjda konsumenter i Sverige! Hej å hå för låga löner och billiga, dåliga kläder! Tillverkade av barn för barn. Tänk vad hemskt att färgen släpper på de dåligt infärgade kläderna och smutsar ner våra idylliska vattendrag. Och tänk om själva kläderna kan vara farliga för VÅRA barn...

Hur ser då livet och naturen ut i de länder där kläderna tillverkas idag? Jag är helt bortkopplad från textil och konfektion idag. Men jag blir fortfarande lika upprörd när jag hör eller läser om detta. Varför tar inte västerländska importföretag större ansvar för tillverkningslandet? Jag har tusentals historier att berätta om detta, men just nu har jag blivit påmind om när man upptäckte att freongas gjorde hål i ozonskiktet. För att framställa skumplast användes freon. Det fanns andra metoder men freonet var billigast. Över en natt förbjöds europeiska tillverkare att använda freon. Men man stoppade aldrig importen. Både tillverkninsindustrin och importföretagen i Europa tilläts att fortsätta köpa billig skumplast från bla Brasilien. Det gjorde väl ingenting om det gick hål i atmosfären där, eller? Det ligger ju ändå ganska långt bort...

Tack DN för att ni uppmärksammar detta. Det finns många fler oberättade historier!

Vi skall åka till USA!

Teresa har fått stipendium till sommaren! I fem veckor kommer hon att vara vid Wesleyean University i Midddletown, Connecticut. Ligger på östkusten
mitt emellan New York och Boston. Det är ett univeristet för ”free arts” och hon har kommit in på dansprogrammet. Vi har jobbat stenhårt hela våren. Jag har iochförsig bara varit chaufför, men jag har sett hur hårt hon har satsat. Bra jobbat, Teresa! Stort tack också till Emma Nilsson från Helsingborg, som driver Cascais Dance Academy och som höggravid hjälpte oss göra auditionprovet dagen innan hon skulle föda. Teresas inträdesprov finns på den här länken:

http://tedguhl.com/teresa/teresadance.html

Jag tänker passa på att åka dit jag också. Efter två veckors partajande i Halmstad kan det bli skönt med lite semester i slutet av juli. Nog för att jag också gärna skulle vilja vara 18 år och gå dansprogrammet, men nu är det inte så. Jag tar istället med golfklubborna och tänker spela på de fina banorna i området. Och besöka alla våra nya amerikanska vänner! Vad jag sett och hört om Connecticut, så verkar naturen ganska lik Sverige. Och det kan tydligen bli hur varmt som helst om sommaren. Den perfekta kombinationen av Sverige/Portugal?

Mer om detta i senare reportage.

Droppen som blev för mycket

Måndag morgon. Stannade som vanligt till vid Guincho på vägen hem igen efter att ha kört Teresa till skolan. Morgonen var jättevarm och diset låg fortfarande kvar över havet. Utanför hotell Muchaxo stod ett tjugotal motorcyklar och glänste i morgonsolen. Sådana där häftiga racingcyklar. Det var visst tävlingar på Estoril igår. Bara unga killar i färggranna skinnställ! Några står och pratar, några ligger ner på marken och kollar in någon liten detalj och så det ofrånkomliga – de börjar sparka på däcken! Varför, killar i alla åldrar och nationaliteter – varför måste ni sparka på däcken när ni kollar in varandras motorcyklar, moppar eller cyklar? Det slår ju aldrig fel! Och jag hade lämnat kameran hemma i kameraväskan!

När jag kom tillbaka med kameran hade de så klart åkt iväg och solen stod redan för högt på himmelen för att få riktigt fina bilder. Och vågorna var jättemesiga. Några tappra surfare hade gett sig ut men de låg mest och guppade tillsammans med fiskmåsarna. Det var ialllafall en vacker morgon och jag satte mig ner i sanden en stund.

Jag gråter sällan över saker som inte rör mig själv. Men den här morgonen grät jag. Jag grät för lilla Englas skull. Statistiken säger att kvinnor misshandlas och mördas oftast i hemmet av närstående. Män på gatorna av okända. Hur kan någon döda en tioårig flicka som man inte ens känner? Varför berör just Engla mig så mycket? Kom det för nära? Antagligen, ja. Det är väl just detta jag är mest rädd för. Att någon okänd skall överfalla mitt eget oskyldiga barn.

Jag kände, när jag satt där i sanden, att droppen rann över. Jag blev riktigt jävla förbannad. Visste man att en mördare gick fri men orkade eller hann inte höra honom? Och nu mår den stackaren också bättre när han äntligen fått lätta sitt hjärta! Nej, det är inte bara samhällets ansvar, det är också mitt ansvar som medborgare att göra allt jag kan för att barn inte utsätts för vuxenvåld. Inte bara mitt barn. Det kanske är bra att bli förbannad ibland, men det räcker sällan. Jag måste göra någonting. Vi lever i en demokrati. Det går att påverka...